SVENSKAR I VANCOUVER

Det kryllar egentligen av svenskar i Vancouver. Tyckte det var förtvivlat svårt i början men nu poppar de upp precis överallt! Killarna hade tydligen stött på en svenska inne på 7-Eleven häromdagen, från Karlskrona, och idag dök det upp en mamma med två ungar på Family Placet som var nyinflyttade från Linköping och så över ett år för att hennes man hade fått jobb här. Och så igår när jag ute på morgonpromenaden så ser jag långt framför mig ett väldigt sportklätt par komma cyklandes med en liten skruttboll springandes bredvid och innan de passerar oss hör jag hur han säger något på svenska, nånting med biologi, och rent instinktivt flög armen upp och ropade "SVENSKAR!!" och när de vände sig om på sina cyklar ropade jag "Hej hej!" och hon hojtade hej tillbaka innan de försvann bort på sina cyklar. Hur stor är chansen, liksom?

Sen svenska nannies. Jag i Kitsilano tillsammans med Emma, brittiskt och svenskt påbrå, sen Amanda i Shaughnessy och där någonstans bor väl Ylva med, Karin i North Vancouver, Karin i Richmond. Vi har blivit en liten tapper skara! 

Ytterligare en jobbdag till ändo. Har varit en okej dag. Knäet blev inte mycket bra under natten så idag har jag haltat som en 832-åring, och det blir lite panik i hjärnkontoret när man ska jaga runt ett par tvillingar med ett motsträvigt ben men jag tyckte jag löste uppgiften bra. Full inte huvudstupa över ett endaste trappsteg heller, som det finns gott om här. Tjejerna utvecklas fort som satsicken nu, och de levererar något nytt varje dag. Idag har vi jagat varandra runt i huset, och de verkar tycka det är skitroligt. Baby A skrattade som besatt när jag sprang ikapp och lyfte upp henne och Baby B vill helst jaga själv, snabb som en oljad blixt. De är mycket mer medvetna om sin omgivning. Igår lekte vi kurragömma. Jag får locka lite med rösten men de stortjuter iaf inte längre när jag springer och gömmer mig som de gjorde förut. Att gömma sig bakom dörrar är fortfarande lite trixigt att hitta till. 

/L