9h gick ändå oförskämt smärtfritt. Trött bara. Satt i mitten och kunde inte luta mig. Det som är så mysigt. Hade en stel tant till vänster, och hade jag vetat att IT-konsulten var en trevlig och pratglad människa, gifte sig vid 19, skiljde sig vid 22, numera med gym-jobbande flickvän och är britt-kanadensare så hade jag kanske vågat luta i alla fall.
Råkade gå in i en World Duty Free-shop. Snabb som en kobra en snubbe tag i mig, "vill du prova en riktig höjdare, PSCHYYYYYT!. Förlåt, men jag luktar som typ Ann-Viol skulle kunna göra. Alla som gick på Novaskolan vet vem jag menar. Syslöjdsmardrömmen. Brr... In på toa och tvaga armen ur led.
Obehag!
Har stirrat synnerverna ur led och ändå har inte gaten kommit upp på tavlan. Tröttsamt. Enligt schema ska vi ju lyfta om..... Ojdå. Tidsskillnad ju. Höhö. Oops?
Nu kom gaten upp!
Adios ;)
/L
Lena, jag kan inte fatta att du redan är på andra sidan jorden. Att det går så snabbt och enkelt att lämna den här lilla bubblan som au pair-världen här i Vancouver är. Jag kan inte förstå att Daniel aldrig kommer få ha playdate med dig och dina tjejer igen, att du och jag aldrig kommer ta den där promenaden runt Stanley park...
SvaraRaderaHa det bäst i Danmark nu!
Man ska aldrig säga aldrig, Ylva! :) Ja, gick oförskämt smidigt. Kram :)
SvaraRadera