BYE BYE VANCOUVER!

=) Pirr i hela kroppen, men jag tror inte att jag fattar varför för jag vågar inte känna efter riktigt, och nu när jag vågar så känner jag inget i alla fall, men en timme kvar till avfärd mot flygplatsen!

Just nu är det enda jag kan tänka på packningen. Det där eviga packandet. Jag förstår inte varför jag alltid ska göra det så svårt för mig. Om jag bara bor på EN enda plats, och aldrig reser någonstans, så slipper jag det eviga packandet och förberedandet..... och hur förbenat tråkigt vore inte livet då?! 

Har jag med allt? Vad har jag inte tänkt på? Hur mycket väger åbäket egentligen? (största orosmomenten just nu)

Jag kan säga det redan nu. FÖRLÅT, men jag har inte köpt nånting till er alla. Tankarna och medvetandet har varit långt borta och trots att jag drog mig ner på stan och skulle avverka hela listan med två familjer, två par och fem absolut närmsta vännerna så blev det bara ett par sketna halvdaningar. Jag är värdelös på att köpa för köpandets skull, och jag tyckte inte nåt av det var tillräckligt värt för er uppskattning... Det är sant! Så hellre att ni blir besvikna på ingenting än en kass pryl som ändå bara skulle samla damm. Jag hoppas att ni vet att ni betyder gränslöst mycket för mig i alla fall och att jag inte failar att visa det genom att inte ge er prylar. 

Det menar jag verkligen. 

Är övertygad om att alla envar som läser betyder något alldeles extra för mig =)

Ska fixa iordning det sista. Lägga alla dissade kläder i en plastpåse, för släng eller till skänkning, och det som inte stoppas i åbäket får följa med ut till soptunnan. 

Igår hölls avskedsfika på Caffé Artigiano på Granville Street med nästintill alla favoriterna och jag kände mig ganska rörd över att alla hade släpat sig dit i regnet, och om ni minns mig inför Irlandsresan så var det ungefär samma sinnesstämning jag befann mig i igår. Tills alla dök upp, glada trots att de jobbat hela dagen, tror inte någon av dem hade hunnit äta middag, och lös upp min sista måndag i lönnlövets land. Kände hur resfebern rann bort och jag vet att jag började babbla (okontrollerat) om ena oväsentligheten efter den andra. Och så har det nästan alltid varit. Ni lyssnade och gav synpunkter, precis som ni alltid har gjort. 

Det värmde verkligen, tjejer, jag kommer sakna er så himla mycket! Er alla som jag lärt känna.
Vet att vi kommer ses igen!

Har verkligen inte tid med detta nu, men jag lovar att det kommer komma upp bilder när jag väl kommer tillrätta i Danmark. 

Bye bye för denna gången, Vancouver! =) Jag kommer sakna dig också, även om vi inte riktigt trivdes med varandra. ;) Men vi kommer ses fler gånger.

Teaser innan avresa: det har varit en riktigt jäkla grym helg! Roligaste kvällen, kommer jag aldrig glömma.... HAHA! =D

/L