NATTJOBB

Åh dra åt skogen så grym uppkoppling man har via mobil och USB-sladd! Snabbare än något fiberbredband något bolag nånsin lyckats hosta upp. Tror inte det gått så fort för lilla Baby (PC:n alltså) någon gång innan. Knappt hon hänger med! ;) Skamligt detta, inte ha nåt namn för datorn. Förslag, någon?

Hon är lite lilaröd i färgen. Samsung N140. 10tums LED-skärm. Min Babe!

Men wow, det var över förväntan! =) Glatt överraskad. Sitter här och klockan tickar närmare tvåslaget. Funderar då vidare på om man inte ska streama lite serier när man ändå sitter här och gör ingenting. Kvällssysslorna är gjorda, kollat igenom pärmar och sånt för att hålla mig uppdaterad men kan bara konstatera att det inte är mycket nytt i den, det mesta stämmer inte ens längre. Jupp. Är det väl som det alltid är. =)

Ångrar att jag hällde ut alla sladdar och datortillbehör som vanligtvis ligger i datorfodralet, för där fanns också min internetbank-dosa... Hade man ju kunnat göra lite nytta nu när jag bestämt mig för att skicka blommor. Ja, jag menar... Jag vet, det är lite lillgammalt att hålla på med blommor och shit, men jag tycker faktiskt att det är en jävligt mysig gest, det här med att sända blommor. De lyser upp, och skulle det vara så att någon inte uppskattar dem, ja men då dör de ju om inte alltför länge, istället för att man ska sitta och dras med nåt hela livet ut. För det är riktigt fult att ge vidare till någon annan eller slänga när man fått en gåva av någon. Det tycker i varje fall jag! Blommor och kort blir det. =)

Vad funderar jag annars på såhär mitt i natta? Det är väl det vanliga. =/ Fast har bestämt mig för att försöka anamma lite andra tillvägagångssätt. Och det är ju sant som dem säger. Tiden kommer utvisa. Gäller att ha lite tålamod. Har för bråttom i livet ibland. Det ska hända så jävla massa saker jämt och det är så mycket som ska hinnas med. Ibland behöver man luta sig lite tillbaka. Chilla. Få perspektiv. Ibland är det så enkelt.

Ibland.... går det kanske inte att vara härskare i sitt liv genom att göra, göra, göra. Bestämma och styra och ställa. 

Det där är så fett svårt. Att veta hur mycket som är för mycket, när det är dags att tagga ner lite. Jag har alltid stört mig på velande människor. Antingen PÅ. Eller AV. Hur jävla svårt kan det vara? Men tänk en vattenkran då. Du ska fylla ett glas med vatten. Jamen då vrider du kanske inte på MAX så skiten skvätter över kanten, stänker på dina kläder och får dig att tappa glaset i vasken så det går i minst tre stora delar och så får du spendera halva dagen med att plocka skärvor i diskhon och på köpet, såklart!, skära dig på knogen, hur fasen det nu gick till, och så tar det sisådär 1298 veckor innan det läker ordentligt eftersom såret går upp varje gång du böjer fingret. Något du gör pretty damn often. Surt, eller hur?

Jag anser fortfarande att velande människor är det jobbigaste du kan råka ut för. Ändå är jag en notorisk velare själv, men det hör ju såklart inte till saken heller. Men det här PÅ- och AV-rejset... Det går att tillägga lite ödmjukhet...? Det ska jag göra. 

Och förlåt för att jag är sån pain emellanåt.

Det finns en förklaring till det mesta. Tålamod...

Och sen apropå något helt annat. Jag var så gruvligt förbannad häromdagen (vet inte vilken dag det är, häromdagen låter alltid bra... nyligen men inte så länge sen ;) ). Innan jag skulle till B och ha myskväll så hade jag blivit ombedd att tända ljus. Eftersom jag ändå skulle in till stan så perfekt. Domkyrkan såklart. Av det ändamålet har Domkyrkan alltid varit det rätta. Jag älskar att tända ljus i Kalmar Domkyrka. Jag kan inte riktigt förklara det men det är nåt fruktansvärt värdigt att göra det, varit därinne och tänt massa ljus för favoriten Hoss. Saknar dig som fasen fortfarande, lille fis. I vilket fall, på väg ut ur bilen har jag mina vinterhandskar a la skidbackedugliga... Mina handskar som jag hade med mig på Sälen-resan i våras och som fått följa med till Vancouver. De som känner mig vet att det är ett sällsynt rekord i handsk- och vantväg. Jag har alltså dessa handskar i bilen för att 1) de är så fruktansvärt varma och sköna, värmer mer, bättre och snabbare än några tumvantar eller fleecevantar gör, 2) de ger superbt grepp om ratten när jag kör, 3) för att de alltid ska finnas i bilen om något händer, och 4) för att jag ALDRIG ska tappa bort dem. Men denna kväll, svinkallt (alltså strax under nollan) ute, bestämmer jag mig för att NÄ, jag behåller dem på för det är kallt ute. KYRKAN ÄR STÄNGD. Muttermuttermutter. Spatserar vidare. 

FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU*K. 

HANDSKARNA.

Går speedad som en ultra-Duracell samma runda. BORTA. Bortabortaborta.

Jag har numera tappat tron på mänskligheten.

Men så tänkte jag efter... Jag har haft äckeltur många, måååånga gånger när jag klantat mig innan och nu var det kanske dags för mig att förlora en grej. Jag kommer aldrig i hela mitt liv sluta klanta mig och jag har kommit till en viktig insikt där också, nu när jag ändå håller på. Oavsett hur intensivt jag försöker så kommer jag ALLTID, evigheters evigheter och allt det där ni vet, klanta mig. Jag gillar det inte, men jag lär mig leva med det. Och det bästa? Alltid roar det någon! =) Kommer ha gott om historier att berätta för barnbarnen. Det eller barn i största allmänhet. =)

Säger jag, och ber till alla andar och gudomligheter att handsktypen fortfarande finns på Intersport. MÅSTE....

Färdigbabblat för inatt!

Ska hålla alla tummar, tår och nagelband att supersnabba internet fortfarande är supersnabbt. Vilken jävla lyx! (inte riiiktigt lika lyxigt som supervarma vinterhandskar.. men nästan!)

Hoppas ni sover gott i era sängar.

PS. Till du som plockade mina handskar och behöll dem: hoppas de passar (jag har apatiskt små händer) och att du får lika stor glädje för den som jag har haft! =) I övrigt önskar jag dig dö FETA SYNDABOCKSDÖDEN. Ruttna i helskotta för fy fasen va jag fryser nu när jag ska ut och köra. =( Dumfan.

PS2. Äh, jag bara skojar! =)

INTE.


"Men jag är inte bitter. Jag är bara kvinna!"

/L