ALLTSÅ

Sluddrar jag i skrift? Visst att jag kan ha bråttom och tappa både ord och lägga till ett och annat som inte ska vara där, men läser du slött eller skriver jag för fort? Vad är det som är så svårt att förstå??

Vad sägs om att lugna ner sig ett par ton? Äta lite spaghetti och köttfärssås och lägga ner energi på saker som ger istället för att ta? 

Men nu när jag ändå är igång (jag är ju trots allt så gott som arbetslös och har således alldeles för lite annat att irritera mig på). Dagens journalister (läs Barometern) har så gränslöst svårt med rättstavning och meningsbyggnader. Eller så är det klåfingriga editatorer med fläskfingrar som tappar fokus och pillar i texten och FÖRSTÖR. Senast på framsidan i storlek 16-18 Times New Roman. Det är lite retfullt, inte bara för att jag är tidernas största språkpolis-Hitler, utan för att det finns kolossalt många drivna och kompetenta journalister som går utan jobb för att Gota Media köper upp varenda tidning Kalmar och journalister bara har ett XXX antal dagar i koncernen innan de får gå om de inte lyckats ragga till sig fast anställning. Skrattretande! Sen finns det ju sisådär 108751294 andra saker att störa mig på men stavfel och särskrivning ses inte med blida ögon. Och jag stavar säkerligen fel jag också, men jag FÖRSÖKER i varje fall och jag får inte ens betalt. Visst, då vinner ju de felstavande journalisterna som lyckats få betalt för sina felskrivningar, men å andra sidan. ANSTRÄNGERLITEVA?! Å andra sidan är ni inte ensamma. 

Kan också vända på steken... Jag är glad och tacksam över att jag kan uttrycka mig på ett sätt där folk verkar förstå mig. Jag har talets gåva (HAHAHAHAHAHHA, det är egentligen riktigt KOMISKT att jag tar upp det här) och likvärdigt även gåvan att uttrycka mig i skrift. Det var inte alltför länge sen jag var den tystaste musen på hela skolan (höh..) och nu är det precis som om jag måste ta igen för de förlorade åren. ;) Finns ingen hejd, vill tycka till och babbla och ha åsikt om allt. ALLT. A.L.L.T. A-L-L-T. AALLLLTT. Ja, ni fattar poängen. Det är nog få saker jag inte har en personlig åsikt om.

Nu har jag sedan länge glömt det jag skulle babbla om. Men sen igen. Ibland.... vill man bara ge upp. För hur man än förklarar så kommer personer aldrig förstå. Höra men inte förstå. Cyniskt eller sant? Sanning eller skitsnack?

Och det påminner mig om det som står här ovan: "Legere et non intelligere neglegere est"

Gobshite? I think not.

/L