 |
| Källa: Google - Ölandsbron |
Väl hemma - med underbar timing mellan bussarna så att bytet innebar minimal väntetid och jag slapp gå från stan hem till Funkabo - ställde jag mig i köket för att få undan disken som fått vänta sedan hela Kalmar var utan vatten under hela lördagen. Gillar inte ostädat kök. Tankarna malde på.
 |
| Källa: Google - negativ energi |
I tisdags möttes fyra lärare upp för att diskutera ändringarna av programplanen. På onsdagen kom en av dessa lärare återigen in till klassrummet för att tala med oss igen. Han pratade då om positiv och negativ energi. Att människor man möter och umgås med ger en energi. Vissa ger positiv energi, andra negativ. Och jag tänkte, tänker, på detta nu. Hur det är så j-la tydligt det är vilka som ger vad. Det är flera på jobbet som ger mig positiv energi, inte minst "jobbet självt", om jag säger så, men så slinker det in sånadär som man bara.... ja, men varför säger du sådär? Det är varken nånting jag eller du kan göra åt, och okej att det råkar gynna mig, men det finns ingen anledning för dig att uttala dig om det. Det är väl bara bra om det är bra för mig, eller? Negativ energi. Mycket negativ energi. Och det dessutom från personer, du är inte ensam, som i vanliga fall ger mig positiv energi. Fattar heller inte varför jag tar åt mig, då det är så tydligt att det är nånting annat som finns i görningen för jag förstår inte vad det negativa kommer ifrån. Finns en grej till det skulle kunna vara från men jag vägrar tro att det är så. Tråkigt. Fruktansvärt tråkigt för mig när jobbet, åtminstone i vanliga fall, är en positiv energikälla.
 |
| Källa: Google - negativ energi |
Likadant att andra är otrevliga, pikar, jäktar på och antyder massa saker, precis som om jag inte vore där. Sen när är min arbetsplats en sådan plats där alla inte kan trivas på. Där man låter sitt egna humör, sina egna problem, spegla sin insats i arbetet? Jag har absolut full förståelse för att man inte alltid kan prestera 110% på arbetsplatsen, att personliga problem skiner igenom, det är fullkomligt omöjligt att alltid vara 110, men det här? Vad är det som händer, liksom? Nu jobbade jag två pass på två dagar och hälften har burit sig bristfälligt åt. Är det okej eller? Eller är jag bara känslig nu. Jag fattar inte.
Men jag håller käft. Jag hör inte hemma där längre. Jag är bara inhopparen. Men det är mycket förändringar som sker. Och förändringar som skett. Är bara inte säker på om det är till det bättre.
Ingen balans någonstans. Och mitt i det ska vi vårda en sjuk person. Är det rimligt?
 |
| Källa: Google - omsorg |
Rimligt och rimligt... Jag hade inte brytt mig, det är ju bara ett jobb... om det inte hade varit för E. Jag gör det då, den där inhopparen.
För f-n, SKÄRP ER. Ta er samman och va lite proffsiga, va? Arg jag blir..... >=|
 |
| Källa: Google - negativ energi |
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar