Skallvarning!

Brorsan hotade med en artikel i Barometern. Vansinnig som jag blir - julmust är heligt varje jul! - hotar jag tillbaka, ja inte brorsan utan allmänt, att jag ska skalla varenda en som inte sköter sina röda backar, men hejdar mig när jag inser att jul inte kommer bli av i år. Alls. Jag är ju borta då. Å ena sidan känner jag, SKÖÖÖNT, ingen stress, inga måste göra, måste fixas, måste hinnas, måste, måste, måste.. men! Inge heller vanvettigt frossande, julklappar, Kalle, gröt, lutfisk mm., mm., MM.! Och ingen direkt chans att ge igen för förra årets pissiga jul då den där jääävla... Jag "missade" hela julen pga den karusellen som var då.

Haha. Och nu kommer jag va utomlands i 30-gradig sol och bad och STACKARS stackars mig! Not. =) So long, f***ers! Nästan... Om det inte vore för att det inte är så. Nu är ju allting annorlunda. Åh, en jul hemma hade varit himmelsk.

Och apropå jul. Jag pratade med syskonen om att ta med oss lite svenska traditioner till Vietnam. Fundera på om vi skulle lussa för våra släktingar, sjunga julsånger och klä om oss och köra jul a la Sweden för dem. Skulle de uppskatta det? Jag vet att jag hade gjort det. =) Ska fila vidare på det där. Måste komma ihåg att ta upp det med Kinka. Hon är fullkomligt odödlig när det gäller sånt här!

Var är min mobil?

Min kompis ex ringer mig på mobilen hela tiden. Bara det att det inte är han som ringer, enligt honom, genom kompisen. Vem i hela helvetet är det då?

Och tvättstugeinbrottet. Jag vet vem tjuven va! Jodå, mitt i händelsernas centrum. Det var ingen mindre än.... jag själv! När vi hade föräldrarna över på fika så hade vi lämpligt nog bokat tvättid också, något som inte upptäcktes förrän i ett senare skede. Äsch, det kan vi väl göra samtidigt. Första tvätten sen vi flyttade in och naturligtvis sköts sådant med brickblippesystem, en bricka, som även går till ingången till våningshuset, som man ska blippa och därigenom får upp dörren till tvättstugan. Kinka skulle gå med Bambi och plocka den sista tvätten därefter och det var efter att tvättiden var slut, men hallå, hur noga kan det vara? När Kink väl är hemma igen och ska öppna dörren går inte detta. Varpå vi snabbt kommer underfund med att någon av oss får stiga upp vid sju morgonen därpå och hugga tvätten när den dagens första tvättpass är. Becca börjar jobba vid sju, och Kinka, min personliga manuella väckarklocka ville jag ge lite semester för en gångs skull så jag erbjöd mig, inte mer än rätt. Ändå fick Kink köra upp mig och när jag väl kommer ner där, ingen där. Jag väntar, och väntar, och väntar. Förbannat, ingen mobil. Blänger lite tjurigt på den elaka elektriska tvättbokningsmaskinen, blippar och trycker oömt på knapparna, rycker i dörren... och sen, lite rädd att någon morgontidig tvättmänniska ska komma, och börjar lirka lite i låset, mest för att jag ser att folk har gjort det innan, men så sitter det iofs ett metallbleck där. Okej, men fan... Den ruckar ju på sig lite. Utled på att vänta, tålamodet är slut och med bus i tankarna racar jag upp med hissen och stormar in i lägenheten, rätt surmulen tills mods och Kinka undrar om jag fick tack på tvätten, nej, kom det ingen, nej... ut i köket. Hämtar en kniv. Rycker åt mig mobilen och tar hissen ner. Jodå, jag bänder upp skiten och känner mig som världens grymmaste McGyver! Roffar åt mig allt jag kommer åt, inklusive ett par fula 3/4 kärringbyxor och nån retard-skjorta av något slag av, av misstag NATURLIGTVIS½, och kutar snabbt därifrån. Hela vägen upp i hissen kommer mitt samvete ifatt mig och skäller obarmhärtigt, vad fan ska det bli av dig, va, vad kommer härnäst, råna en bank?! men jag är STOLT och det bubblar i mig när jag snubblar in kassarna i lägenheten. Nöjd och triumferande deklarerar jag för Kinka att jag minsann fick upp dörren genom att BRYTA upp den, och Kink och jag har bott länge tillsammans och känner varandra rättså bra, och riktig som hon är berömmer hon mig för mitt hjältemodiga handlande! Tills Kinka undrar var Beccas kläder är... Skiiiiiit. TORKSKÅPET. Hämtar kniven i köket och hissen ner, repeterar proceduren. =) Samma samvete i hissen, men vi är bra. Vi är jävligt, jävligt bra! Up yours, Kalmarhem. (Fast tack för lägenheten...(A)) =)

Men nu sparkar böckerna på mig så jag ska nog ägna dem uppmärksamhet.

So long, sålänge!

/L