Jag hatar att sjunka såhär. Det är så opassande. Så inte mig. Inget hjälper heller. Försöker distrahera mig själv, hitta annat, gör helt tvärtom, men det är kvar där. Lät jag det komma? Vad skulle jag ha gjort då? Känner mig äcklig, vågar tro på ett varmt bad, men det är kvar. Så jag skrubbar tills det svider. Bort, bort, bort. Men det är kvar. Jag tror det är för att det sitter på insidan. Och jag tror att jag vet vad det är, samtidigt som jag inte har en blekaste jävla aning. Och så sitter man där och försöker förtvivlat komma på vad det var, vad har jag tänkt, vad har sagts, har det hänt, är det det som kommer att hända? Är det resfebern? Vad fan kan det vara, vad i helvete kan det tänkas vara?
Sådär är man. Jävligt käckt.
Och då duger bara dessa låtar. MEN. Jag räds dem iaf inte.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar