GASEN I BOTTEN...

...in till fredagens pubquiz! Men bråttom nog att inte ha tid till att spana den fina solnedgången över sundet.

Tidigare på dagen sprang jag på stan för att inhandla lilla E:s presenter. Utanför Kvasten, på TGR-sidan, säger en liten flicka till sin +35-åriga pappa:

- Pappa, titta tre fjärilar! Glatt.

- Vart? Pappan spanar upp mot himlen.

- Där!

- Ja titta, en!

- Nej, tre!

- Tre? Pappa tvekar.

- Nu är dem borta. Säger flickan, glatt.

- Vad uppmärksam du är, gumman!

Och kunde inte låta bli att le. Tänkte på alla saker som vi vuxna så lätt missar. För att vi inte har tid, för att vi har våra mål, för att vi alltid är på väg, alltid har något att uträtta. Stämmer på mig, stämmer på många jag känner. Jag var ju på språng jag med, skulle in till frisören för att betala en födelsedagspresent, köpa present till E, eventuellt hinna kolla på kläder till mig själv, nytt mobilskydd, sen hem, äta middag, vara lite social med P:s praktikant Achmed, susa in till stan för att hinna till pubquiz... Jag såg inga fjärilar. 

Så jag slog ner på takten. Insöp lite helgsfeeling på stan. Njöt av promenaden till Baronen och sen tillbaka till bilen som jag för en gångs skull ställt utanför stan, gratis, och njöt när jag gick över träbron vid fängelse. Lyssnade på ljuden, sökte med blicken längsmed bänkarna vid vattnet... frisk luft ner i lungorna. 

Och jag hann. 7 min hit eller dit, liksom. ;)

/L