EN VANLIG DÖDLIG TORSDAG =)

Precis kommit tillbaka från vad jag sa till M skulle vara en "kort joggingtur". 16.3km. Det är helt sinnesjukt, detta. Idioti rentut sagt. Hemma skulle jag vara stolt som tuppen över mina effektiva 4-5km på Actics löpband, och om jag tvingade mig att springa milen ville jag nästan köpa en princesstårta på vägen hem för att kunna fira. Löpandet/springandet (eller varför inte rännandet...) här borta har blåst upp till helt galna proportioner. Antar att det är som med allting annat då, och därför helt i sin ordning. Avokadon, blåbär och andra saker som jag just nu inte kan komma på är mycket större än hemma. Jag vet, bonnig var bara förnamnet, men jag är väl inte typen som går och vistas i storstäder. Jag gillar egentligen Kalmar där alla känner alla, släpper du en fis vet snart hela stan om det, det du inte vet om dig själv vet alla andra osv osv. MENMÅSTEJAGSPRINGASÅJÄKLALÅNGT? Det är jättejättejobbigt. Eller, nej det är det inte. För jag springer rätt sakta emellanåt. Finns ju lite att titta på längsmed vägen. Det här är nog en av de finaste och trevligaste rundorna jag har sprungit i hela mitt liv. Luften är fantastisk (förutom på Burrard Bridge och när man springer intill trefilig väg), ljusen överallt och byggnaderna som tornar upp sig, folk som strosar i parkerna med hund eller på tumanhand... Känner mig inte otrygg ett endaste dugg. Vaksam, men inte springer-förbi-och-memorerar-signalement-skraj. Och självklart glömde jag mobilen hemma. Gör inget. Inte en chans att det hade gjort Vancouver by night till sin rätta. 

Men lite tävlingssinne finns det kvar i mig. Blev omsprungen när jag "turistjoggade" (tittar och häpnas över byggnader på vägen) där vid 5km-pluppen, och det var en kantig herre med fula vader (visst har jag berättat om att jag tittar på folks vader när jag är ute på stan eller vadsom?) och min träningshitler Kinkas visdom från någon kultävling i modern femkamp ljöd i skallen på mig: "Ta häng på någon och så släpper du inte personen ur sikte!" och jag dividerade länge med träningshitler huruvida jag skulle fullfölja eller inte, men så sprang han heller inte så ruskigt snabbt och egentligen var det jag som sölade, så jag ökade och tog häng på honom. Pina att behöva utstå hans fula vader, och jag kom snabbt ikapp och insåg till slut kanske att jag inte behöver springa exakt tre meter bakom honom så lät honom löpa lite, men efter ett tag såg jag till min stora besvikelse honom vända och springa tillbaka, och precis då svischade en gasell förbi. Svor åt träningshitler som obarmhärtigt piskade mig vidare. Gasellen försvann så småningom ur sikte, inte mänskligt att hålla den takten, MEN... han stannade efter ett tag och jag susade förbi lätt som ingenting (hrrrmm.). IN YOUR FACE. ;)

Det talas ju mycket om mode i Vancouver, men jag är lite den.... kläder efter väder, right? Molnig kväll, perfa löparväder.... och vad tar jag på mig? Minns ni den där läbbiga filmen om en fiskare som går runt och dödar folk med en krok... eller.. höhö... vänta här nu, är det inte jag vet vad du gjorde förra sommaren? Skit samma, ni vet såna där fiskeoveraller folk har? Så måste jag har sett ut. Förutom lite ränder på sidorna på brallorna - som inte heller hängde ihop med jackan bör tilläggas - och en logga och texten Adidas. Men nära nog!

Tidigare på dagen då?

Brukar äta väldigt fint, Baby B, men av någon anledning var det inte riktigt lika roligt. Aja, kunde varit värre!

Baby A thinking: "Crappiest toy I've ever...!! Uh! Look at that..."

Skumt i vardagsrummet när det är molnigt ute och belysning av. Hindrar inte nötterna att reta gallfeber på Tahoe, stackarn. ;)

Och nog för att jag vet att mitt ben är snett, i knäböj vill mina knäskålar luta sig inåt och mot varandra istället för att peka framåt.... Jag är plattfotad, och det är väl kroppens sätt att kompensera kroppstyngden men det ser inte helt friskt ut:

Obehag.

Ska ta mig och mitt sneda ben till duschen och tvaga mig superren innan jag kryper ner i min gigantiska säng. Om två och en halv vecka kommer det bo en till däri. =) Sängen, inte duschen.

Visstja. Packa ikväll. Imorn klockan 14.00 avgår färjan till Vancouver Island, och innan dess ska ett x antal saker packas, kidsen ska vara rena och färdigsövda och matade och dogsen redo att slänga in i bilen senast 12.30. SHARP. 

Det blir tajt! Så tror inte jag kommer få tid över att blogga utan jag säger Happy Thankgiving till alla er därhemma som inte firar det för jag kommer äta svinmycket mat och bli jättetjock.

Hoppas, hoppas...

Och Freddie.. Sidney heter placet. Inte Nanaimo. Inge Star Wars för denna bruden!

Godnatt!

/L