Det va ju inte igår heller! Äntligen kommit hem till Sverige igen, med livet i behåll. Dock utan bagage. Jo, det är sant. Kvinnan på flygplatsen i Ho Chi Minh svor på att kalaset skulle gå hela vägen, men väl på Kalmar Flygplats rullade inga roliga bagage fram. Men bagaget är vid det här laget återfunnet och ligger hemma hos mamma och pappa. Det är därför jag sitter med snoken tre cm från skärmen för att se vad jag skriver. Glasögonen stoppade jag oklokt nog i stora ryggan istället för handbagaget.
Slocknade någon gång kring halvtio-tio-hugget igår, gick nån timme senare upp för att traska Bambi. Vidunderligt söt, lilla snuttan. Saknat henne mycket, och då är hon inte ens min. =) Hon verkar inte riktigt lika glad i mig, men tillräckligt, och just nu lite extra mycket eftersom det bara är jag hemma. Nattakissen, bye bye sömnen. Har varit vaken sen dess, oförmögen att somna om. Suttit uppe och slösurfat; läst lite bloggar, och gör man det får man reda på en del. Den nya vetskapen gnuggar om lite grann, underligt liksom, och sen... visst, varför inte?
Längtar efter att träffa mina människor, saknat dem mycket. De var så förbannat luriga! =) En liten överraskningsmiddag när jag kom hem - med mina favoritpersoner, tacos och vin! Höll på att skrämma vettet ur mig!! Snacka om att bli tagen på sängen. =D Ni är bäst, det är ni verkligen. BÄST!
Hamnat lite på kant med vardagsrytmen med, jetlaggad, kalla det vad ni vill, men avskyr egentligen just denna lilla tid precis innan och efter som man inte fattar vad det är man sysslar med eller hur man ska göra för att bäst komma tillbaka på rätt spår. Blöh! Avskyvärt! Jag vill ha rutiner, och veta vad jag ska göra, och inte för att jag inte vet, men förstår inte vartifrån jag ska få kraften att orka. Inte för att det är speciellt ansträngande heller, det är bara.... Allt. Vill spy på det jag säger också. =) Kalas kombi.
Fick en skön julklapp igår! Becca och jag satt och julfikade - jag har faktiskt missat en hel månads julfika, hallå! - med lussebullar och ljuvlig Slottsglögg, varpå hon kommer på att hon har ett paket till mig, med vadde lite skämsen över att hon inte slagit in det men när jag försäkrat henne att hennes grejer minsann inte är speciellt inslagna heller och att det definitivt inte gör nånting, så plockade hon fram den: ULLTOFFLOR! =D Och inte vilka ulltofflor som helst, utan ulltofflorna! De som jag hade provat på Kalmar Slotts julmarknad. Och jag kommer fortfarande ihåg att jag sa att jag tyckte de va så mjuka och goa och Becca sa att hon funderade på att köpa till sin mamma och fick mig till att säga min skostorlek, sa sedan att det var samma som hennes mammas storlek och att jag skulle prova ut dem åt henne! När de i själva verket just va min egen julklapp jag just provat ut!! Hon är så slug...! Det är så att man får se upp, haha! ;) Men nu när jag tänker efter så verkade hon lite annorlunda i hissen upp när jag precis hade kommit hem från Vietnam. Fast det kanske bara var i mitt huvud. =)
Lugnt och tyst ute är det iaf. Inte nu längre, inte helt och hållet, nu när alla barnen lämnas på dagis härutanför mittemot, bilar på väg till jobbet och samhället börjar vakna till liv. Men innan. Mitt satans fönster läcker fortfarande in iskall luft, och med den luften också ljud. Varenda ljud här nedanför når ända upp till mig. Det var tyst. Riktigt tyst. Och snön bara faller och faller. De pratade om uppemot -40 igår i våra trakter (läs Norden) på TVn igår. Det är helt sinnessjukt kallt! Jag har sannerligen inte kläder för sådan kyla. Tror att jag måste göra något åt det där.
Ingen sömn, men det är ingen idé att lägga sig nu. Dags att kicka igång dagen! Plugg, träning och vardag väntar.
Lite tid till bara.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar